Dynamic Host Configuration Protocol (DHCP) är en nätverkstjänst som ger datorer möjligheten att bli automatiskt tilldelade inställningar från en server så att administratörer slipper att manuellt konfigurera varje nätverksdator. Datorer som är konfigurerade för att bli DHCP-klienter har ingen kontroll över inställningarna de får från DHCP-servern, och kofigurationen är helt transparent för datorns användare.
Några av de vanligaste inställningarna som DHCP-servern ger till DHCP-klienter är:
IP-adress och nätmask
DNS
WINS
Du kan även använda en DHCP-server för att skicka annan konfigurationsinformation som:
Värdnamn
Domännamn
Standardgateway
Tidsserver
Skrivarserver
Fördelen med att använda DHCP är att ändringar i nätverket, till exempel en ändring av adressen till DNS-servern, bara behöver ändras i DHCP-servern, och alla nätverksklienter kommer automatiskt att konfigureras om nästa gång deras DHCP-klienter överför information från DHCP-servern. En extra fördel är att det också är enklare att integrera nya datorer i nätverket, eftersom man inte behöver leta rätt på en ledig IP-adress. Även konflikter i tilldelning av IP-adresser minskar.
Det finns två sätt på vilka en DHCP-server kan skicka ut konfigurationsinställningar:
Den här metoden låter DHCP använda den unika hårdvaruadressen för varje nätverkskort som är anslutet till nätverket, och sedan skicka samma konfiguration till DHCP-klienten varje gång den gör en förfrågan till DHCP-servern med det nätverkgränssnittet.
Den här metoden skapar en pool (kallas ibland för en "range" eller "scope") av IP-adresser från vilken DHCP-klienterna får sina anslutningsegenskaper dynamiskt i den ordning de ber om det. När en DHCP-klient inte längre finns på nätverket under en fördefinierad tidsrymd går konfigurationen ut, och lämnas då tillbaka till adress-poolen för att användas av andra DHCP-klienter.
Med Ubuntu följer både en DHCP-server och en DHCP-klient. Servern heter dhcpd (dynamic host configuration protocol daemon). Klienten som följer med Ubuntu heter dhclient och bör installeras på alla datorer som behöver det för att konfigureras automatiskt. Måda programmen är enkla att installera och konfigurera, och startar automatiskt när datorn startar.
Vid en terminalpromt, skriv följande kommando för att installera dhcpd:
sudo apt-get install dhcpd
Du kommer att se följande utdata, vilket förklarar vad du behöver göra härnäst:
Please note that if you are installing the DHCP server for the first time you need to configure. Please stop (/etc/init.d/dhcp stop) the DHCP server daemon, edit /etc/dhcpd.conf to suit your needs and particular configuration, and restart the DHCP server daemon (/etc/init.d/dhcp start). You also need to edit /etc/default/dhcp to specify the interfaces dhcpd should listen to. By default it listens to eth0. NOTE: dhcpd's messages are being sent to syslog. Look there for diagnostics messages. Starting DHCP server: dhcpd failed to start - check syslog for diagnostics.
Felmeddelandet installationen avslutas med kan vara lite förvirrande, men följande steg hjälper dig att konfigurera tjänsten:
Det vanligaste är att du vill dela ut IP-adresser slumvis. Det här går att göra med följande inställningar:
# Sample /etc/dhcpd.conf # (add your comments here) default-lease-time 600; max-lease-time 7200; option subnet-mask 255.255.255.0; option broadcast-address 192.168.1.255; option routers 192.168.1.254; option domain-name-servers 192.168.1.1, 192.168.1.2; option domain-name "mindomän.org"; subnet 192.168.1.0 netmask 255.255.255.0 { range 192.168.1.10 192.168.1.100; range 192.168.1.150 192.168.1.200; }
Det här kommer att resultera i att DHCP-servern delar ut IP-adresser i områdena 192.168.1.10-192.168.1.100 och 192.168.1.150-192.168.1.200. Det kommer att dela ut en IP-adress i 600 sekunder om klienten inte ber om en speciell tid. I annat fall kommer den maximala (tillåtna) lånetiden att vara 7200 sekunder. Servern kommer också att "råda" klienten att använda 255.255.255.0 som sin subnet-mask, 192.168.1.255 som sin broadcast-adress, 192.168.1.254 som router/gateway och 192.168.1.1 och 192.168.1.2 som sina DNS-servrar.
Om du behöver specificera en WINS-server för dina Windowsklienter behöver du inkludera alternativet netbios-name-servers, till exempel
option netbios-name-servers 192.168.1.1;
Dhcpd-konfigurationen är kopierad från DHCP mini-HOWTO:n som du hittar här.