Förutsättningar
Föregående
Nästa

Förutsättningar

Den här guiden förutsätter att läsaren har grundläggande kunskap om att bygga och installera program från källkod i Linuxdistributioner. Genom hela guiden används kommandoraden (CLI), så du bör vara bekväm med att använda en terminal. Nedan är en snabb överblick över lite av den kunskap du bör ha.

make

Beskrivning:

GNU Make är ett viktigt verktyg för att bygga program. Det används för att förvandla en komplex kompileringsuppgift till en enkel sådan. Det är viktigt att du vet hur man använder det, eftersom vi kommer att lagra det mesta av informationen om paketeringsprocessen i en Makefile.

Referenser:

GNU Make har en välskriven man-sida och utförlig info-dokumentation. Dokumentationen finns även på GNU:s hemsida.

./configure

Beskrivning:

Det här skriptet inkluderas i nästan all Linux-källkod, speciellt för program som är skrivna i kompilerade språk som C och C++. Det används för att skapa en Makefile (fil som används av make) som är ordentligt anpassad för ditt system. Standardverktyg för skapande av Debianpaket använder det, så det är viktigt att du vet vad configure-skriptet gör. Du behöver inte veta hur du skapar ett configure-skript själv, eftersom mjukvaruskaparen (eller autoconf) gör det. Ibland kan du dock behöva anpassa det för att få ett Ubuntu-paket att byggas ordentligt.

Snabbkurs:

Ladda först ner källkoden till GNU Hello. I en terminal:

wget http://ftp.gnu.org/gnu/hello/hello-2.1.1.tar.gz # ladda ner paketet
tar -xzf hello-2.1.1.tar.gz # packa upp det
cd hello-2.1.1/
			

Med ./configure kan du köra configure-skriptet för att skapa en Makefile som är anpassad efter ditt system.

Du kan också ge ./configure kommandoradsväxlar. Till exempel kommer GNU Hello normalt installeras till katalogen /usr/local/. Du kan istället installera det någon annan stans (en egen binärkatalog, som till exempel ~/programs/)

./configure --prefix="$HOME/programs/" # välj en installationskatalog.

Du kan se alla växlar till ./configure genom att köra ./configure --help.

Referenser:

Information om ./configure kan du hitta i dokumentationen till make.

Apt/Dpkg

Bortom att installera program har apt och dpkg många funktioner som kan användas för att skapa paket.

  • apt-cache dump - lista alla cachade paket. Det här kommandot är extra användbart i kombination med grep, som till exempel apt-cache dump | grep foo för att söka efter paket vilkas namn eller beroenden som innehåller “foo”.

  • apt-cache policy - lista de förråd (main/restricted/universe/multiverse) som ett program finns i.

  • apt-cache show - visar information om ett binärt paket.

  • apt-cache showsrc - visar information om ett källpaket.

  • apt-cache rdepends - visar de omvända beroendena för ett paket (vilka paket som kräver paketet i fråga).

  • dpkg -S - listar de binära paketen som en speciell fil hör till.

  • dpkg -l - listar alla nu installerade paket. Det här liknar apt-cache dump men är för installerade paket.

  • dpkg -c - listar innehållet i ett binärt paket. Det är användbart för att se till att de filer som installeras hamnar där de ska.

  • dpkg -f - visar kontrollfilen för ett binärt paket. Det är användbat för att se till att beroendena är som de ska.

  • grep-dctrl - söker efter specialiserad information i paket. Det är en specialanvändning av grep (är inte installerat från början).

diff och patch

Programmet diff kan användas för att jämföra två filer och skapa patchar. Ett vanligt exempel är diff -ruN file.old file.new > file.diff. Det här kommandot kommer att skapa en diff (rekursivt om kataloger används) som visar ändringarna, eller ett “delta”, för två filer.

Programmet patch används vanligtvis för att applicera en patch (skapas oftast av diff eller något annat liknande program) på en fil eller en katalog. För att applicera patchen vi skapade innas så kör vi patch -p0 < file.diff. Växeln -p berättar för patch hur mycket det ska ta bort från sökvägarna för filnamnen i patchen. -p0 betyder att inget ska tas bort, eller lämna patchen som den är.

Föregående
Nästa
Hem