Med Ubuntu följer ett antal grafiska verktyg för att konfigurera dina nätverksenheter. Det här dokumentet riktar sig mot serveradministratörer och fokuserar därför på att hantera nätverket från kommandoraden.
Nästan all konfiguration för ethernet finns samlat i en enda fil, /etc/network/interfaces
. Om du inte har några ethernet-enheter kommer bara loopback-gränssnittet att synas i den här filen, och det kommer att se ut ungefär såhär:
# This file describes the network interfaces available on your system # and how to activate them. For more information, see interfaces(5). # The loopback network interface auto lo iface lo inet loopback address 127.0.0.1 netmask 255.0.0.0
Om du bara har en ethernetenhet, eth0, och den blir konfigurerad från en DHCP-server, och den bör aktiveras automatiskt vid uppstart behöver du bara två rader till:
auto eth0 iface eth0 inet dhcp
Den första raden säger att enheten eth0 ska startas automatiskt vid uppstart, och den andra raden betyder att enheten (interface, “iface”) eth0 ska ha en IPv4-adress (ersätt “inet” med “inet6” om du vill ha en IPv6-adress) och att den ska få sina uppgifter automatiskt från DHCP. Om vi antar att ditt nätverk och DHCP-servern är ordentligt konfigurerade bör din dator inte behöva någon mer konfiguration för att fungera som den ska. DHCP-servern kommer att ge dig en gateway (implementeras via kommandot route), enhetens IP-adress (implementeras via kommandot ifconfig), och DNS-servrarna som används på nätverket (implementeras i filen /etc/resolv.conf
).
För att konfigurera din ethernetenhet med en statisk IP-adress och en anpassad konfiguration behöver du skriva lite mer information. Anta att du vill att enheten eth1 ska få IP-numret 192.168.0.2 och nätmasken 255.255.255.0. Din standardgateways IP-adress är 192.168.0.1. Du skulle då behöva skriva något sådant här i /etc/network/interfaces
:
iface eth1 inet static address 192.168.0.2 netmask 255.255.255.0 gateway 192.168.0.1
I det här fallet behöver du skriva in din DNS-server manuellt i /etc/resolv.conf
, som skulle se ut ungefär såhär:
search midomän.com nameserver 192.168.0.1 nameserver 4.2.2.2
Direktivet search gör så att mindomän.com automatiskt läggs till alla datorförfrågningar för att försöka hitta datorer i ditt nätverk. Om ditt nätverks domännamn till exempel är mindomän.com och du försöker komma åt datorn “minburk” kommer DNS-förfrågan automatiskt att förvandlas till “minburk.mindomän.com”. Direktivet nameserver specificerar vilka DNS-servrar som ska användas för att förvandla datornamn till IP-adresser. Om du har en egen nameserver, skriv den här. I annat fall måste du fråga din internetleverantör om en primär och en sekundär DNS-server att använda, och skriva dem i /etc/resolv.conf
enligt vad som beskrivs ovan.
Det går att konfigurera mycket mer, inklussive uppringda PPP-anslutningar, IPv6-nätverk, VPN-enheter med mera. Du kan få mer information och läsa om vad du kan skriva i man 5 interfaces. Kom ihåg att /etc/network/interfaces
används av ifup/ifdown-scripten för att få ett konfigurationsschema som är lite mindre pilligt än det som används i vissa andra Linuxdistributioner, och att de traditionella verktygen som ifconfig, route och dhclient fortfarande finns tillgängliga om du vill använda dem.
Den här avdelningen förklarar hur du konfigurerar DNS-servrar för att användas för att förvandla datornamn till IP-adresser och tvärt om. Den förklarar inte hur du konfigurerar systemet för att bli en DNS-server.
För att hantera DNS-servrar kan du lägga till, ändra på, eller ta bart DNS-serveradresser från filen /etc/resolv.conf
. Nedan följer en exempelfil:
search com nameserver 204.11.126.131 nameserver 64.125.134.133 nameserver 64.125.134.132 nameserver 208.185.179.218
Nyckeln search bestämmer vilken sträng som läggs till ett felaktigt datornamn. I det här fallet har vi skrivit com. Det gör att om vi kör: ping ubuntu skulle det tolkas som ping ubuntu.com.
Nyckeln nameserver bestämmer DNS-servern IP-nummer. Det kommer användas för att leta upp en IP-adress eller ett datornamn. Den här filen kan innehålla flera nameserver-rader. DNS-servrarna kommer att användas i den ordningen för att göra nätverksförfrågningar.
Om DNS-servernamnen hämtas dynamiskt från DHCP eller PPPoE (från din ISP) bör du inte lägga till några DNS-servrar i den här filen. Den kommer uppdateras automatiskt.
För att hantera värdar kan du lägga till, ändra, eller ta bort dem från filen /etc/hosts
. Den här filen innehåller IP-adresserna och deras motsvarande värddatornamn. När ditt system försöker översätta ett värddatornammn till en IP-adress eller hitta värddatornamnet för en IP-adress, kommer den att leta i filen /etc/hosts
innan den använder domänservrar. Om IP-adressen står i filen /etc/hosts
kommer domänservrarna inte att användas. Det här beteendet går att ändra på genom att redigera /etc/nsswitch.conf
på egen risk.
Om ditt nätverk innehåller datorer vars IP-nummer inte listas i DNS:en rekomenderas du att lägga till dem till /etc/hosts
.